Stadsodlingens historia

Visste du att vikingarna odlade både koriander och den ätbara perennen Den gode Henriks målla? Och att arkitekten Wilhelm Klemming för över hundra år sedan lanserade gröna tak som ett sätt att behålla grönskan i den växande staden?

Sverige var länge ett av Europas fattigaste länder, men genom kolonilotter och egnahemsrörelsen skulle även de mindre bemedlade få en plats att odla sin mat på. Under 1800-talet ordnade också arbetsgivare så att deras anställda fick odlingslotter, som fabrikören på Jonsereds fabriker som döpte sitt odlingsområde till Amerika i hopp om att människor skulle låta bli att emigrera om de fick en bit mark att odla på. När funktionalismen slog igenom på 1930-talet blev köken små. Vi skulle inte längre behöva odla vår mat själva utan kunde köpa den färdig i snabbköpet, öppna en konserv och värma. Men grönytorna i staden var fortsatt viktiga och det satsades på barnen med plaskdammar och lekplatser. Odlingen i staden och behovet av gröna ytor för rekreation går som en röd tråd genom både mat- och stadsbyggnadshistorien. I boken presenteras både växtporträtt och lite odlingstips kring odling i staden.

Ulrika Flodin Furås arbetar med trädgård och är specialiserad på stadsodling. Hon jobbar praktiskt med odling, designar olika typer av stadsodlingar och museiträdgårdar, bland annat på Naturhistoriska riksmuseet, Vasamuseets renässansträdgård och Spritmuseum. Ulrika är även verksam som författare, fotograf och journalist, framförallt med Koloniträdgårdsförbundets tidning Koloniträdgården. Hon har tidigare gett ut böckerna Gatsmart odling, 2012, Bergtagen Berättelsen om Norberg och järnmalmen, 2014 och Urban odling tak, terrass, balkong, 2016. Ulrika arbetar också som guide och ciceron samt som föredragshållare.